Det är en föga överraskning för någon att du är mitt absoluta centrum i universum! <3

Där människorna ljuger, flyttar, dör, sviker, tröttnar eller stagnerar sprider du istället ljus... Du skänker mig värme, lugn & ro, upphetsning, kraft, trygghet, fokusering och glädje! Nå, kanhända att en eller två av egna mitt släkte vid något enstaka tillfälle också skänkt mig glädje men sällan lika kontinueligt och intensivt så som du gör! Du skulle aldrig lämna mig för någon annan och jag vet att när världen står i lågor och allt verkar vara helt utan hopp så kommer vi två hålla samman - ända till slutet!

Just nu så dricker jag utav dig raring... Det kan tyckas barbariskt för någon utomståeende att utsätta någon man älskar för det men som så mycket annat i naturen så är denna process ett utbyte. Ty du vill inte bli lämnad på en diskbänk att förfrysa alltså söker du beskydd i mitt system att bibehålla värmen och i min hjärna att förverkliga dina idéer. Så ni se! Att nyttja och utnyttja går stundom hand i hand :)



Olles berömda morgon/dags/kvälls/afton-kaffe


D A R L I N G!!!

En regel som jag kan trycka ned i halsen på er som tror er förstå kaffe är: A l l t kaffe går och bör inhaleras! Ja, till och med det som är sönderbränt, unket och mjäkigt. Är du sann koffeinist så är det besväret alltid värt att utstå får att uppnå det gudomliga ruset i ditt huvud. I andra hand så kommer ju smaken vilket också är själa viktigt! Espresso, bryggkaffe, kokkaffe, vedeldat kaffe, malet kaffe eller omalet... Varianterna är oändliga liksom de aromer som lockas fram. Den debatten ger jag mig inte in i, ty det är varje kvinna och mans ensak hur de vill ha sitt kaffe - as long as you a r e drinking. Jag föredrar att 39 utav 40 gånger göra det svart. Den fyrtionde koppen tar jag med riktigt krämig grädde. Mjölk bojkottas!


Till och med Tittan dricker visst kaffe! :D

Jag har haft magsjuka sedan i förrgår natt. Händer inte mig varje decenium så det kom litet som en chock. Jädra hvad rapp man får vara med fötterna sina för att hinna förbehindra en katastrof i tid. Detta må vara hänt, har inte så mycket emot att kasta upp litet nu och då... men hvad värre är att eftersom kroppen stöter undan all form av föda och vätska så har jag inte haft någon möjlighet att få mig något kaffe!!!!! >_< Och som bekant så dricker jag mitt koffein som en första klassens storsnusare missbrukar sin dosa. Tror att mina vener skall explodera om jag inte väldigt snart kan forscera in mina bönor i blodomloppet! Gnildron har ju en kombination utav blodgrupperna 0 och K (K står då för Kaffe) så det border ju med andra ord vara OK ;)

Upphör aldrig göra mig beroende!

/ THE COFFEEMAN

Rollspel

Ja det kallas visst så... Hon eller han som har spelat Drakar & Demoner någon gång under sin uppväxt (dungeons and dragons) förstår redan nu vad det denna aktivitet handlar om. Genren är fantasy. En tolkienesque uppdiktad värld där du iklär dig en annan människas identitet (eller åtminstone en tvåfotad varelse) som på liv och död ger sig ut på äventyr! Det k a n vara det sämsta som finns!!! :(

Det är sant - Om (!) du blott stirrar dig blind på papirets nedkladdade siffervärden och fixerar dig på att åtstadkomma orgier i tärningsslag. Då kan man väl lika godt hänge sig åt kvantfysik eller matematik menar jag litet krasst... Men det kan också vara det b ä s t a som finns om du är villig att försvara din karaktär som om hon vore på riktigt. Då låter hon leken bli en fyrdimensionell upplevlelse vilket är det som är tanken - släppa taget och leka.


Tärningsklubben antecknar!


Så tyckte jag inträffade under ett flertalet tillfällen under helgen. Jag gjorde förstås min bit att som spelledare (berättare, historiker och arkitekt) försöka skapa förutsättningar för just detta som är så magiskt med rollspel. Hade efter bästa förmåga försökt skriva ihop några snabbt hophafsade noveller och hade lagt ut ett antalet röda trådar för de rollspelsgruppen att vidare nysta på. Men utan deras inlevelse och kamratanda voro dock mina förberedelser till ingen nytta... Och visst levererade alla de som var där på plats! : Tjuven Shival, lönnmörderskan Pahn, paladinen Gerard, shamanen Tindalos, barden Don Jello och krigarsonen Kai. Munken Ilja tilläts jag i samråd med min väninna Kvark spela och jag hoppas vid gudinnan att jag gjorde henne någorlunda rättvisa. Min egna karaktär, helerskan Janike, fick nöja sig med att figurera i en utav de fyra novellerna (pg 18) och det kanske var lika bra det. Host.

Jag utlovade tydligen vid ett svagt ögonblick att jag skulle låta göra en resumé utav händelserna från helgens spelomgång. Jag får väl stå mitt kast. Men för att inte tråka ut mig själv låter jag summeringen berättas av en person (eller ett mäktigt andeväsen om det skall vara så jäkla noga) som redan är bosatt i Chalanxia (alias världen). Han/hon vet lika väl som jag vad som hände och är vida mer begåvad i talets gåva än vad jag själv är... Så, varsågod min gode kollega. Tag du över här vid tangentbordet emedan jag sätter igång kaffet... Thank's mate! Appreciate it :)


--  -----------  --  ----------  --  -----------  --  ----------  --  ----------  --  ---------  --


Tidglaset sjunker sakta ned. Så som det alltid har gjort. Tärningen är kastad och pjäserna står utställda på brädet.

Det är min tur att göra nästa drag. Vilka är de som får leva och vilka bör förgås? Jag stryker med min skugga över världen och för min inre syn ser jag dem alla... Där står mannen med järnmasken. Tyrann eller gudinnans utsände. Han tror att det är hans öde att styra. Madar af Turenstein har han en gång hetat. Nu mera kallar han sig själv för Tyr. Hans öde blir större än de flesta som någonsin har vandrat på jord, men kanske inte på det viset han har tänkt sig. Den unga flickan från Modessa, Pahn. Hon behövs också. Hon räds honom och står under hans kontroll . Mången som stridit för ljuset är det nu hennes kall att tillintetgöra. Huru hon kommer färdas långa månader framöver tillsammans med Tyrs kult. De har en viktig uppgift att fylla innan allt är över. Frågan är hur mycket Oscar kan komma att påverka förloppet. En listig räv får ducka för att inte falla under hökens vassa klor.

Det brinner i det bugondiska värdshuset Svärdet & Elden i Ethére. Reseällskapet som är anlitade av judikator Ricardo har rört sig emot huvudstaden Goren för att söka kidnappa prins Ivanov af Tindi. De är alla innelåsta i sina rum och har ännu inte vaknat. I flykt löper paladinernas kontaktperson Farina ut i vinternatten. Hon hade lyckostjärnan med sig denna gång. Mer än vad hon hade under betäckningen Laida. Det är inte sista gången som hon skall utge sig för att vara någon annan än den hon egentligen är. Nu har de alla vaknat. Barden kommer aldrig att mäkta med det där hoppet. Röken har fått hans balans att svikta. Gerard! Sträck ut din hand! Du hann i tid. Men det var knappt. Sådär. Då står de alla nere på gatan. Och nu är det dags att lämna denna stad bakom er. Tiden är knapp! Inte minst för Tindalos, vars förfader nu vill visa henne vägen. Iväg!

Heimflo i hertigdömet Krekow. Garnisionsstaden har till sist spelat ut sin roll. Bugondis katapulter attackerar från öst med mången sten och kokande bäck. Byggnader rasa till grunden och tumult där uppstå. Det var inte min intention att Wendas hus skulle träffas. Vore det ett misstag för Kai att blanda sig i hennes och Jubins utgång? Det tycks mig så dunkelt. Där ljuder signalen! Kyrkotornet har blivit hårt utsatt. Hårdföre preceptor Duncen ropar väntat ut sina order åt tempelriddarorden att ge sig in i kriget. I tusentals stormar de emot Dmtrij Garloff tropper. Sir Alec! Du måste få Ilja att lämna staden. Det är inte hennes uppgift att påverka ditt vägval och inte heller Broder Valotuns... Till dvärgarnas köldslagna berg skola Ilja se sig istället färdas. Där skall hon se sin potential utvecklas till fullo även om det blir hennes själ som kan få betala.

Ja Dardrek - stolte gud av dvärgasläktet. Du behöver inte låta dina barn i grottorna och gruvorna utsättas mer för din vrede. Hon är på väg. Hon är för visst icke av ditt släkte men hon blir en utmärkt jungfru. Den bästa du haft sedan Gwaren. Hon kommer giva dig mycket lycka. Lita på mig.

Prins Ivanov. I ditt hjärta slår slag tomma och matta. Drottning Enoynens död blev också din egna. Kommer du att finna livsgnistan igen till dagen det blir du som bestiger tronen? Kan du ändra på historiens gång. Vill du ens? Du jagas av ett främmande gycklarsällskap. Du jagas av mörkrets alver. Du jagas av din fader. Alla vill ha dig för sina egna syften. Du är inte trygg än. Inte på långa vägar. Huruvida du hittar tillbaks till livet eller ej är nyckeln till Duraxiis framtid.

Nej. Du vill inte med skeppet som går till magikernas stad, smugglare Regi McTanner. Ditt väderkorn håller dig kvar på denna sida ozzospassagen. Det finns affärer att göra här. Ända till dess din utmätta tråd klipps av kommer du att undra vad som fick dig att ändra dig, men kanske att du kommer förstå en dag. Du har ju så ofta visat prov på galghumor.

Tidglaset sjunker sakta ned. Så som det alltid har gjort. Tärningen är kastad och pjäserna står utställda på brädet... Ändå har våra tappra hjältars äventyr just bara börjat.


Vågmästaren - balansens upprättare.

Fredagen den 11e Mars anno 2011.

Imorgon lördag firas Republiken Jamtlands nationaldag!

Jag är genuint förväntansfull inför det firande som komma till stånd; och vilket firande sedan! Redan denna fredag skall President Ewert Ljusberg uppträda på storsjöteaterns studioscen, no need to say I ain't gonna miss a grandiour performence like that!!! Väl på lördagen skola den årligt återkommande gregoriemarknaden besökas. Det kommer inte att bli någon överraskning vad som komma att möta mina ögon när jag tultar ned mot stortorget....

Här kommer en ungefärlig gissning på utfallet: Viltkorvar, getostar, hembakt tunnbröd, vilt-hasse i storpälsen, sleazy country/dansbansmusik, indian/mc/metal-tematiska t-shirts, naturgodis, älgwraps, hemslöjd, sockor med färdigtryckta 'folkliga' emblem och en häst med släde som cirkulerar betalande gäster runt badhusparken.

Det var bara ett urval - but you get the picture. Vad viktigare är att Jamtlands Republikanska Armé (JRA) samman med Lions håller ett firande nere vid badhusparken. Som Jamte så ser jag inget annat alternativ än att infinna mig och fröjdas samman med andra meborgare. Med detta sagt så har jag en mer än dräglig tillvaro i svenska Göteborg som för att vara en utrikes ort faller mig väl i smaken... Men heime i Jamtland e allti heime och je e sa huskut gla in i bäre skinne! Å je kjenn at mae jamt e velkommen tebake te ursprongslanne sitt! JAMTLAND JAMTLAND JAMT Å STANDUT!



Gregoriemarknaden 2010 års upplaga



Där var den där hästen ja...



Viktigast av allt... Kolbullarna! GAH!!!


För de som har politiska brydderier kring detta spontana nationalistiska uttalande kan jag bara säga: Oavsett vart man bor i världen är man lika mycket värd oavsett sitt ursprung, kulturella sedvänja, religiösa föreställningar och sociala ställning. Republiken skall emellertid i alla tider vara en plats där alla som föds på jord kan känna sig accepterade och välkomna att ta sin tillflykt om man så skulle önska ^^

By the way. Sverigedemokratisk politik (och den som förs utav liknande systerorganisationer ute i världen) bör ingen person som har kärlek till sina medmänniskor taga på allvar. Varför då? Jo, människor som premierar kollören på sin flagga och den diametriska formen på en köttbulle (som förövrigt är ett utländskt inslag) framför berikandet av nya intryck från andra folkslag ÄR OCH FÖRBLIR INSKRÄNKT OCH RÄDDHÅGSET INAVELSMATRIELL. PUNKT.

...
.......
.
...

Jag tänkte spara mina komentarer om rollspelet till nästkommande helg. Håll dig till tåls brohuggare!

However. Jag hoppas och tror att jag slutligen efter en eon av utdragen pina kan vara botad från kjerleikens ondsinta strypgrepp! Åtminstone så upplever jag att det är j a g som har behärskningen över känslorna i stället för att känslorna härskar över mig. Det är öppenbarligen inte gudarnas vilja att Gnildron skall dela sin samvaro med annan humanoid än sig själv (med möjligen undantag för en kaffeböna eller två som giva support på sidan om). På ett ett kliniskt och nyktert vis accepterar jag detta öde och jag gör det med lättnad. Ty varenda eviga gång när jag får för mig att söka efter någon form av tvåsamhet så slutar det alltid med att jag tappar fotfästet om vardagen, hänger mig åt osund persondyrkan eller förskönande fanatism och undantagslöst sjunker jag ned i djupaste form av nedstämdhet. Och det låter ju inte särskilt eftersträvansvärt inte sant? Ni har helt rätt, det är det inte heller...

Jag skulle vilja obekymrat förkunna att 'aldrig igen!' men sina inre fjärilsandar har man ju tyvärr ingen makt över. En klok man får med andra ord passa på att ohämmat försöka njuta av tiden som solist - innan det otäcka tidvattnet vända nästa gång. Hemska tanke! Åtminstone har man nu blivit ett lager mer härdad (haha)


/A'momma e sa grann å fin hu!

Stundom tror jag att en häxa rider mig.

Jag finner ingen ro. Jag kallsvettas om vartannat. Halsen brinna och ögonen svida. Hostan vilja inte heller ge sig och skulderblad o nacke knakar som om de voro gammalt torrt virke. Det går inte att sova. Jag provar att dricka vatten och läsa litteratur - det hjälpa föga. Någonting håller mig vaken. Jag är störd, irriterad och någonting mer ändå. Jag lägger en treo i vattenglaset och tänder bordslampan. Glömde för en stund bort att jag inte kan sova i mörker. Andas med små intensiva andetag genom näsan och måste bita mig om läppen för att inte plötsligt gasta ut någonting barnförbjudet och gutoralt. Känner mig allena i afton. Inte mer än vanligt men det river och sliter märkbart på själen just för stunden. Skit i det. En spontan tanke uppmuntrar mig att ta en promenad i mörkret. Här kan jag inte stanna. Mitt rum är min helgedom men på samma gång fängelse. Man måste påminna sig om att man är en fri man eljest du förgås.

Ibland är jag glad. Ganska ofta vid närmare eftertanke. Men jag är rastlös och känslig. Och jag ÄR arg. Mycket arg. Om jag ändå visste på vad. Men likt en alldeles för spänd sträng på en båge tror jag att jag när som helst skola brista. Satskap och kadaver! Denna nervösitet och dess förbannelse. Kaffe! Det lär ju inte göra en karl mindre stissig. Likväl, någon trust må man förskaffa sig i en värld där ömhetstankar tyckes delas ut på lotteri. Och en påtår. Ritualen gör gällande att jag vidare skall besöka communitysajten facebook men så blir jag påmind om att jag härom dagen stängde ned mitt konto där. Så får det vara. Orkar inte längre bli påminnd om mitt förflutna. Åtminstone somliga delar av det. Det är ock min höga tro att man inte skall göra sig allt för beroende av omgivningens tycke. De får säga vad de vill. Jag kanske återaktiverar kontot någon dag. Eller inte. Röd flagg! In shallah!

Har under veckan som passetat träffat mången män och kvinnor av sällsam uppvisad dignitet och grace. Fika i regel. Gott fika dessutom. Då mår jag som bäst. I samråd med andra människor i en vilosam miljö så som ett kafé, taverna, tågkupé, strandpromenaden eller dylikt. Men aldrig helt allena. Var stund som går i egen regi är slöseri på tid och meningsfullhet. Jag kan se genom fingrarna att jag har tillgång till egen tid ibland. Men det får vara någon måtta på självständigheten. Hade vi något mer kaffe? Se där! En tretår. Jo jag tackar jag.

Jag reser strax upp till Östersund. Måndag. Miljöombyte således. Skönt. Har jag hemlängtan? Det är väl mer oklart. Vad är hem egentligen? Där du lägger din hatt skrev någon i en bok som jag i all hast skummade igenom. Tror att det kan möjligtvis stämma. Men broder och mormor och annan släkt blir ett nöje att få återstifta tid samman med. Det är vårvinter i republiken nu. Badhusparken är fin såhär års kan jag erinra mig om. Kolbulle och saft. Nu fick jag ståpäls. Det är en bra idé att jag reser nu för sedan tar slasket grepp om den delen av landet i någon månad. Den tid som man här nere kallar för vår. Ser fram emot en riktig vår. Just ja. Rollspel skall spelas vid vistelsen i nord. Jag tar mig friheten att flina. Som spelledare för detta äventyr får de allt se upp. Jag har mer än en räv gömd bakom öronen kan jag förtälja.

Knak. Mara! För åttionde gången i ordningen måste jag vrida på kroppen i ny position. Att den inte begriper. Jag somnar ändå alltid på mage. Men icke. Av utmattning skall den se sig besegrad så jag antar att vi har ytterligare en timma att spendera samman. Leda. Nu kommer tankarna tillbaks. De förbjudna tankarna. De är hoppfulla och målar upp scenarion. Romantiska kanske man kan kalla dem eller bara brännande. Dårskap att drömma. Sådant kan med lätthet ge upphov till melankoli av större mått. Åtminstone är jag inte på spårvagnen för tillfället. Där får man också passa sig numera. Aldrig slappna av. Aldrig helt och hållet. Har jag blivit paranoid tycker ni? Jaha. Där ser man. En fyrtår? Nej nej. Det var slut nu. Ja då får väl även jag ge upp. Åtminstone för denna gång.


Rid mig mara - rid mig väl.