En gång för länge, länge sedan var Gnildron inte alls lika fullvuxen som han är idag...
Vi kan enkelt föreställa oss hur längden var halverad och att vikten blott motsvarade en kalv på hjälplöst staplande ben. På den här tiden bar Gnildron fortfarande på en mängd drömmar. Märkliga drömmar stundom men likväl var de drömmar.

Bland annat hade han för vana att jämställa sig med kejsare Napoleon Bonaparte. Hvad han anbelangade låg Europa lika intagbart framför sina fötter som för den fornstore generalen. En annan anmärkningsvärd dröm han hade var att påbörja en karriär inom sumobrottning; inte för att han nödvändigtvis hade läggning för detta företag varesig fysiskt, kulturellt eller mentalt men det hindrade honom ändå icke från att hoppas. Också ville han återfödas som en ny Ziggy Stardust på den musikaliska rockhimlen och inte sällan föreställde han sig sväva ned från skyarna redo att frälsa de vilsna jordiska själarna.

Om dessa drömmar gick i lås för honom förtäljer ej historien. Blott några fragment från Gnildrons uppväxt finns ännu bevarade i skrift och i de muntliga berättelserna - dock vet vi att någongång under hans tidiga tonår började han att intressera sig för teater. Det finns gott om teser om hvad som fick honom att söka denna riktning. Somliga hävdar att han helt enkelt hade någon form utav bokstavssjukdom och att teatern således fungerade som ett opiat för hans nervösa nerver. Andra experter inom området har hävdat att skådespelarens sökande går i linje med de dramtiska förändingarna han erfor under skolgången... Men så finns det ytterligare en annan falang som ansåg att han hade funnit sig själv.

Åren passerade vidare likt vildsinta orosmoln som brådskande söker sig från ett landskap till ett nytt - så en vacker dag hade Gnildron entrat vuxendomens distinkta dimension. Att leva som fullvärdig myndig medborgare kom naturligtvis att ställa en del av hans livsval på prov. Det fodrades nu en genomtänkt karriär, ett körkort, egen bostad, pensionssparande och flera liknande åtaganden som inte tillhörde barndomen till. Gnildron fann sig snart i de mogna människornas hårdföra regelverk. Förväntningarna från samhället kunde han ju inte gärna försumma? Hur skulle det se ut!? Att spela teater till exempel måste ju blott varit en meningslös bisyssla menade de flesta i hans omgivning. Det var hög tid att ta sig i kragen - det var på tiden att han växte upp.

Så skola runorna nedtäcknas, så skola också ske - Och Gnildron lät således sin passion för teatern motvilligt glida honom ur händerna. Sägnen berättar hur han efter detta tagna beslut sakta men säkert började att fallera, och om hur drömmarna nådde honom allt mer sällan för att slutligen helt slockna ut likt den svarta askan efter en svunnen eld. Han skulle komma att glömma bort grundläggande element för allt det som var mänskligt såsom skratt, mod och kärlek - hvad som återstod var ett skal.

Historien kunde mycket väl ha tagit slut här - men så herrens år (nådig vare hon i höjden) anno 2010 ad har framstående arkeologer grävt fram nya bevisrön som talar för att en rennesans ägt rum. Ett ord återkommer ständigt i de skrifter man lyckats avtyda:

...K u l t u r t u n n a n..

Någonstans under senare delen av detta årtal tror man att Gnildron på villovägar från sin hemvist i Republiken Jamtland sökt sig söderöver och ånyo tog sig an skådespelarbanan.

De betungande dagarna var efter denna pilgrimsfärd som bortblåst för en tid framöver. På den historiska platsen vi idag kallar för Selma Lagerlöfs Torg föddes nu en ny epok - och inte minst Nya Drömmar (i ljum midsommaranda)


/EN ELOGE BESJUNGES I BEAKTNING AV FÖLJANDE NOBLA SÄLLSKAP: Puck, Egves, Tesues, Hyppolita, Lyssander. Helena, Demetrius, Hermia, Kvitten, Filostrat, Ärtblomma, Spindelväv, Mal, Oberon, Titania ... Med ovärdeligt understöd utav Henrik Grandious les magnificent düs regi