Jag har en tes...

Att jag inte är särskilt intresserad utav att laga mat. Alltså, jag avskyr det till den milda grad så att jag med lätthet överväger att äta endast hö bara för att slippa eländet! Åh, missförstå mig inte. Det är inte maten i sig jag har någonting emot - finns det någonting bättre än hemlagad potatis, rårörda lingon, karljohanssvamp och en älgstek på det? - Nej nej nej, naturligtvis avnjuter jag en god middag precis som alla ni andra människor. Men att finna ro och nöje i kök bland centilitermått, pudermjöl, spisar, mixrar, timers, förskärare, luckor som öppnas o stängs om vartannat, kastruller, rivjärn, stekpannor, färska råvaror, tinade råvaror, jäsning, vispning, hackning, skalning, kryptiska kokböcker, mm ÄR ETT HELVEDE!!! Jag blir stressad som ett lamm i käften på en kobra. Och tid tar det minsann! När jag blir hungrig vill jag ha maten NU och helst några minuter tidigare ändå. Om jag inte får maten på studs blir jag 10 gånger av 9 apatisk (inte arg, bara slö och frånvarande) och ger blanka fasen i processen, för att istället nöja mig med en kopp kaffe eller tre ;D

Men om jag lagar till den mat som jag tycker smakar gott då? Hjälper det kanske en Gnildron butter på traven? Icke på en gren!!! Det som jag tycker om att äta tar om möjligt ännu längre tid än den vanliga halvtimmesfödan vilket i sig tar redan alldeles för lång tid. Och skulle det mot för modan vara lättillagat så som lax, jaa då är det ju för dyrt. Till råga på allt detta har vi ingen microvågsugn i denna lägenhet! Det går ju inte för sig för en 80-talist, lat och oföretagsam... Sedan kan ju en fummelhänt drummel så som mig själv gå under när köksutrymmet stundom invaderas av vänner, släkt och övriga som förstås vet p r e c i s hur maten skall tillagas och i vilken ordningsföljd. Och tvi mig om jag råkar plocka fram en ingrediens som inte hör dit! Eller att jag skulle röra om i salladen för mycket eller ta mig an att göra någon av såserna. Hemska tanke! Lugnast är nog att sköta dukningen och skölja grönsakerna så k a n s k e jag undgår en utskällning av rang!

Därför nöjer jag mig fullgott med pan pizza i ugnen eller pasta (och nudlar) med soja och dressing samt rostat bröd med ost. Torftigt tycker ni? You bet it is! Men åtminstone går det fort och jag blir mätt och det är väl ändå viktigare än att det skall vara välsmakligt? Allra bäst hade ju varit om jag lyckades med bägge delarna men det tycks vara en utopi som hör hemma i avloppet ^^'

Men jag skall berätta en hemlighet. Jag har faktiskt en eller två gånger haft roligt när jag lagat mat. Tror att det var med Åsa för litet drygt 4 år sedan när vi bodde tillsammans i stugan i Norberg. Dels så lät hon bli att hetsa mig till vad jag skulle göra och inte göra :) Sådant uppskattar en känslosam och trögtänkt karlslok må ni tro! Men framför allt så dansade vi och drack vin och skojade och då blir det ju roligt - oavsett vad man gör! Faktiskt så är det så att det mesta går att ta sig an, bara man är fler. Denna sociala effekt passar in alla sorters sammanhang såsom betala räkningar, träna, se på film och produktivitet i sina studier. It becomes better! (förutom vid matlagning då... Eller hur var det nu? ^^)





Att 'själv är bäste dräng' måtte varit tagit ur en religiös text medtanke på dess uppenbarliga enfaldighet ;D





PS Diska är mer underhållande än att laga mat. Speciellt på fyllan DS

STOPPA PRESSARNA!

Hör opp självlysande spiskrokar, otrogna åsnor och bästa av kamrater!
För omväxlings skull låter jag detta inlägg inte skrivas i tredje person! Har inte någon riktigt direkt anledning till detta plötsliga skifte mer än att... tja, omväxling förnöjer - och det får ni så lov att finna er i.


Göteborg i Januari månad är rent estetiskt ingen smäcker syn skall jag säga er.

*Himlavalvet består av ett enormt järngrått lakan som gäckfullt dölja solen att lysa ned på oss
*Hvart du än sätter ned din fot välkomnas du av kexchokladbrunt slask eller pölar stora som tjärnar
*Liseberg är tyst som en grav och uteserveringarna är lika välbesökta som en badplats i Tjernobil
*Ett gäng av pälsänglar tycks finna det vara en ypperlig idé att söka beskydd i stadsdelen Bergsjön
*I sträng motvind regnar det på min militärrock och väl inne på kaféet berättar de för mig att påtåren på kaffet inte ingår!?

Nå - det må väl vara hänt att ytan i våran älskade by inte är perfekt polerad denna tid på året - så länge som innehållet har ett värde. Det är frågan?
JA! Det tycker jag absolut att det har! Nu kan jag ju bara tala för migsjälv, hvem skulle jag annars tala för? Först o främst så finns ju alltid Kulturtunnan som hvareviga Torsdag, Lördag och Söndag framför En Midsommarnattsdörm på Backa Kulturhus (åtminstone till den 19e Februari) ^^ Hvad jag har hört så skall den uppsättningen vara någonting utöver det vanliga så det får ni verkligen inte missa, det hvoro Puckat! Lyckan stå den bi som fick omhändertas av drottning Titania o hennes alver denna tid på året. De är verkligen en älskvärd skara Athenare måste jag tillstå!

En vildfågel viskade förresten i mitt öra på Andra Långgatan härom sistens att det pågår ett världsmästerskap i Handboll här nere i byn. Nog för att Gnildron inte är direkt frälst i sporten men det som är det finurliga med såhär pass stora evenemang är ju att människor på gatan blir så förbaskat Eggade och sådant smittar ju av sig på oss övriga marrängskallar :)

Hvad annars? En hantverkare som jag råkar lärat känna har en del spelningar på gång med sitt band 'Ett Rop På Hjälp'. De spelar en slags stonerrock vs progrock. Det hvar ett jädra skönt tunggung sist jag såg de lira på Sticky Fingers... Den Europeiska Löken har helt klart en stor hitfaktor! Se följande länk om ni inte tror mig - - - http://www.myspace.com/ettroppahjalp

Jag själv, i min fantastiska enfald,  vet emellertid fortfarande lika litet om framtiden som jag gjorde när jag flyttade hit i höstas. Jo, visst kan det vara en god sak att vara öppen för intryck och pejla läget men likväl förundras jag av min Bottenlösa obeslutsamhet. Det gäller förstås den evigt odödliga frågeställningen 'Hvad skall jag göra med mitt liv?' ... Jag är helt tom på idéer åt vilken vägfil jag skall gira med min droska - i vanlig ordning. Dettta Oberoen-de om det gäller skrivandet, agerandet, sången, jobben, utbildningarna, kärleksbestyret, ens livsstil o andlighet, pensionssparandet, körkortet mm: Allt står framför mig som kollossala frågetecken som vägrar rucka sig från mina synapser. Men det är okej antar jag. Ett tag till - Här står ju mitt liv emot era; och tror ni att jag verkligen har en uttänkt lejonplan - Ja då är det ju ute med mig ;)

Skall avslutningsvis träffa Kvark inne i byn imorgon och påtvinga mitt innandöme mer utav det svarta guldet - Det blir ett utmärkt stycke skall jag be att få tala om - Både roligt och skojfriskt!


ODÉ TILL EN KAFFEBÖNA

Du är den mörka bäcken
Som drar i mig och sliter
Du är den heta skräcken
Som i mitt förstånd driter

Utan eder står jag helt själv
Faller handlöst uti ödets älv

I tider av svår melankoli
Väntar du där vid min sida
Besjungande en melodi
Som får strupen att kvida

När dag och natt blir långa
Hur jag tråna efter din ånga

Jag har blott ditt sällskap
När andra tycks försvinna
Jag har blott din vänskap
Du förblir min enda kvinna

Så möt mig ljuva böna rund
Och värm mig en liten stund

© David Nordling

Det tog inte länge förän jakten återupptogs...

Det klappande hiertat hvar redan ansträngt när Gnildron nådde upp till krönet av kullen. Han hade hvarit på språng så länge att han inte längre mindes vartåt hans ben längre förde honom eller hvarför. Aortan hade emellertid bestämt sig för att fortsätta förse sin mästare med blod. Således hade inte den unge mannen annat göra än att vidare famla ut i det okända.

Där hvar den där doften igen. Hvart hade han kännt den förut? Likt den instinktiva hunger som väcker en björn om våren etsade aromen sig fast i hans hjärnhinna. Den låg närmare nu, så pass nära att han kunnat svära på att han hann skymta dess bärare. Pulsen slog nu så intensivt i honom att han trodde att hans vener skulle sprängas. Detta hvar inte längre en fråga om nyfikenhet eller någon slags retsam lek  - detta hvar en biologisk drift i sin självaste essens. Måste ha! Måste få! Måste nå!

Men hur länge Gnildron än sökte och hur mycket han än löpte så förblev distansen bibehållen. Han erinrade sig om att första gången han hade kommit i kontakt med denna arom under tid utav köld och mörker. Kvinnan - ja för det menade han absolut att det rörde sig om - hade under tiden de lärt känna varandra fått hans själ att vändas ut och in, och inte bara en gång... Och vetskapen till trots att det nu endast återstod spillror av den forna tillgivenheten lät han jakten fortgå.

Så plötsligt händer det, invid en krök stannade Gnildron hastigt upp. Framför honom synade han en avsats lika djup som världens ende. Det låg en sval bris som omfamnade hans skulderblad lika omsorgsfullt som dödens bleka hand. Ett steg till och han skulle förvisst försvinna för evinnerlig tid - och gud visste vart han skulle komma att enda opp. I förfäran kända han hur greppet om doften han så slaviskt sökt nu långsamt gled honom ur greppet. Detta hvar inte hvad han hade föreställt sig, detta scenario vägrade han att erkänna! Likväl upphörde doften att skönjas och kvar befann sig nu Gnildron allena och en osläckt törst som skälvande nåt upp till ett cresendo. Från avlägsna väst spelades en sprakande sång från en gammal trattgramofon. Orden ekade i en melodi som repitativt hamrade sig fast hos honom "Du kan inte jaga det som inte finns att jaga. Du kan inte fånga den som inte vill bli fångad"

Jakten hvar nu avblåst och kvar återstod blott en passion. Förbryllad och förnärmad.




/ En hovbugning tillägnar I Kortedala Crew som så ofta barmat sig över min vilsna buk och kluvna tunga ^^ (Kicki, Rolle, Dadde, Socialista och Sneaky Baby Butler)

En gång för länge, länge sedan var Gnildron inte alls lika fullvuxen som han är idag...
Vi kan enkelt föreställa oss hur längden var halverad och att vikten blott motsvarade en kalv på hjälplöst staplande ben. På den här tiden bar Gnildron fortfarande på en mängd drömmar. Märkliga drömmar stundom men likväl var de drömmar.

Bland annat hade han för vana att jämställa sig med kejsare Napoleon Bonaparte. Hvad han anbelangade låg Europa lika intagbart framför sina fötter som för den fornstore generalen. En annan anmärkningsvärd dröm han hade var att påbörja en karriär inom sumobrottning; inte för att han nödvändigtvis hade läggning för detta företag varesig fysiskt, kulturellt eller mentalt men det hindrade honom ändå icke från att hoppas. Också ville han återfödas som en ny Ziggy Stardust på den musikaliska rockhimlen och inte sällan föreställde han sig sväva ned från skyarna redo att frälsa de vilsna jordiska själarna.

Om dessa drömmar gick i lås för honom förtäljer ej historien. Blott några fragment från Gnildrons uppväxt finns ännu bevarade i skrift och i de muntliga berättelserna - dock vet vi att någongång under hans tidiga tonår började han att intressera sig för teater. Det finns gott om teser om hvad som fick honom att söka denna riktning. Somliga hävdar att han helt enkelt hade någon form utav bokstavssjukdom och att teatern således fungerade som ett opiat för hans nervösa nerver. Andra experter inom området har hävdat att skådespelarens sökande går i linje med de dramtiska förändingarna han erfor under skolgången... Men så finns det ytterligare en annan falang som ansåg att han hade funnit sig själv.

Åren passerade vidare likt vildsinta orosmoln som brådskande söker sig från ett landskap till ett nytt - så en vacker dag hade Gnildron entrat vuxendomens distinkta dimension. Att leva som fullvärdig myndig medborgare kom naturligtvis att ställa en del av hans livsval på prov. Det fodrades nu en genomtänkt karriär, ett körkort, egen bostad, pensionssparande och flera liknande åtaganden som inte tillhörde barndomen till. Gnildron fann sig snart i de mogna människornas hårdföra regelverk. Förväntningarna från samhället kunde han ju inte gärna försumma? Hur skulle det se ut!? Att spela teater till exempel måste ju blott varit en meningslös bisyssla menade de flesta i hans omgivning. Det var hög tid att ta sig i kragen - det var på tiden att han växte upp.

Så skola runorna nedtäcknas, så skola också ske - Och Gnildron lät således sin passion för teatern motvilligt glida honom ur händerna. Sägnen berättar hur han efter detta tagna beslut sakta men säkert började att fallera, och om hur drömmarna nådde honom allt mer sällan för att slutligen helt slockna ut likt den svarta askan efter en svunnen eld. Han skulle komma att glömma bort grundläggande element för allt det som var mänskligt såsom skratt, mod och kärlek - hvad som återstod var ett skal.

Historien kunde mycket väl ha tagit slut här - men så herrens år (nådig vare hon i höjden) anno 2010 ad har framstående arkeologer grävt fram nya bevisrön som talar för att en rennesans ägt rum. Ett ord återkommer ständigt i de skrifter man lyckats avtyda:

...K u l t u r t u n n a n..

Någonstans under senare delen av detta årtal tror man att Gnildron på villovägar från sin hemvist i Republiken Jamtland sökt sig söderöver och ånyo tog sig an skådespelarbanan.

De betungande dagarna var efter denna pilgrimsfärd som bortblåst för en tid framöver. På den historiska platsen vi idag kallar för Selma Lagerlöfs Torg föddes nu en ny epok - och inte minst Nya Drömmar (i ljum midsommaranda)


/EN ELOGE BESJUNGES I BEAKTNING AV FÖLJANDE NOBLA SÄLLSKAP: Puck, Egves, Tesues, Hyppolita, Lyssander. Helena, Demetrius, Hermia, Kvitten, Filostrat, Ärtblomma, Spindelväv, Mal, Oberon, Titania ... Med ovärdeligt understöd utav Henrik Grandious les magnificent düs regi