Jag har en tes...

Att jag inte är särskilt intresserad utav att laga mat. Alltså, jag avskyr det till den milda grad så att jag med lätthet överväger att äta endast hö bara för att slippa eländet! Åh, missförstå mig inte. Det är inte maten i sig jag har någonting emot - finns det någonting bättre än hemlagad potatis, rårörda lingon, karljohanssvamp och en älgstek på det? - Nej nej nej, naturligtvis avnjuter jag en god middag precis som alla ni andra människor. Men att finna ro och nöje i kök bland centilitermått, pudermjöl, spisar, mixrar, timers, förskärare, luckor som öppnas o stängs om vartannat, kastruller, rivjärn, stekpannor, färska råvaror, tinade råvaror, jäsning, vispning, hackning, skalning, kryptiska kokböcker, mm ÄR ETT HELVEDE!!! Jag blir stressad som ett lamm i käften på en kobra. Och tid tar det minsann! När jag blir hungrig vill jag ha maten NU och helst några minuter tidigare ändå. Om jag inte får maten på studs blir jag 10 gånger av 9 apatisk (inte arg, bara slö och frånvarande) och ger blanka fasen i processen, för att istället nöja mig med en kopp kaffe eller tre ;D

Men om jag lagar till den mat som jag tycker smakar gott då? Hjälper det kanske en Gnildron butter på traven? Icke på en gren!!! Det som jag tycker om att äta tar om möjligt ännu längre tid än den vanliga halvtimmesfödan vilket i sig tar redan alldeles för lång tid. Och skulle det mot för modan vara lättillagat så som lax, jaa då är det ju för dyrt. Till råga på allt detta har vi ingen microvågsugn i denna lägenhet! Det går ju inte för sig för en 80-talist, lat och oföretagsam... Sedan kan ju en fummelhänt drummel så som mig själv gå under när köksutrymmet stundom invaderas av vänner, släkt och övriga som förstås vet p r e c i s hur maten skall tillagas och i vilken ordningsföljd. Och tvi mig om jag råkar plocka fram en ingrediens som inte hör dit! Eller att jag skulle röra om i salladen för mycket eller ta mig an att göra någon av såserna. Hemska tanke! Lugnast är nog att sköta dukningen och skölja grönsakerna så k a n s k e jag undgår en utskällning av rang!

Därför nöjer jag mig fullgott med pan pizza i ugnen eller pasta (och nudlar) med soja och dressing samt rostat bröd med ost. Torftigt tycker ni? You bet it is! Men åtminstone går det fort och jag blir mätt och det är väl ändå viktigare än att det skall vara välsmakligt? Allra bäst hade ju varit om jag lyckades med bägge delarna men det tycks vara en utopi som hör hemma i avloppet ^^'

Men jag skall berätta en hemlighet. Jag har faktiskt en eller två gånger haft roligt när jag lagat mat. Tror att det var med Åsa för litet drygt 4 år sedan när vi bodde tillsammans i stugan i Norberg. Dels så lät hon bli att hetsa mig till vad jag skulle göra och inte göra :) Sådant uppskattar en känslosam och trögtänkt karlslok må ni tro! Men framför allt så dansade vi och drack vin och skojade och då blir det ju roligt - oavsett vad man gör! Faktiskt så är det så att det mesta går att ta sig an, bara man är fler. Denna sociala effekt passar in alla sorters sammanhang såsom betala räkningar, träna, se på film och produktivitet i sina studier. It becomes better! (förutom vid matlagning då... Eller hur var det nu? ^^)





Att 'själv är bäste dräng' måtte varit tagit ur en religiös text medtanke på dess uppenbarliga enfaldighet ;D





PS Diska är mer underhållande än att laga mat. Speciellt på fyllan DS