IX : Tomheten
Tomheten som infinner sig efteråt är en gräslig krämpa att dras med.
Teaterföreställningarna är nu förbi. Det har hvarit jätteroligt, intesivt og urmysigt in absurdum! Vi spelade den absolut sista föreställningen av En Midsommarnattsdröm i lördags og igår så gjorde vi rent hus i loger og scenrum. Nu är det Måndag og först nu förstår jag att det är över. Nu kommer sorgen och själagråten över mig som ett monsuniskt skyfall från klaraste himmel. Kalla det seperationsångest om ni vill men jag saknar redan att få ta buss 18 og 19 ut till Backa. Nu kommer ju jag för visst att träffa alla goa o glada på teatern senare i vår... Men ändå! Henrik hade rätt; Detta var en föreställning som hvar fylld av kärlek som vi alla bidrog till att skapa. Jag har gått i ett lyckorus av eufori og det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Jag visste att teatern skulle upphöra tids nog men att kärleken försvinna med den....
Det är så tomt bara; Som att jag bär på en pacemaker istället för ett hjärta. Eller att mitt blod egentligen består av sirap og att hjärnan går på stand-by. Nu kommer jag få alldeles för mycket tid till att tänka igen - og det mina damer og herrar är en farlig stig att vandra. Jag har saker att göra, det är inte det, det är bara påminnelsen om avsaknaden av en familj (vilket tunnan på sätt o vis har hvarit) som nu slår mig som en iskall projektil genom kroppen. Nu står jag själv längst ute på den vinglande plankan med min oro og min försumbara kroppsmassa igen og undrar hvart an jag skall ta till flykten?
Jag måste idelst finna ett nytt substitut att dämpa mina begär med! Jag är så törstig og hungrig på så väldigt mycket - samtidigt som jag starkt ifrågasätter min kapacitet att lyckas utföra det jag som drömmer om. Om jag ändå visste hvad jag drömde om. Jag lever blott för stundens kickar og framtiden den skrämmer mig mest av allt. Hvad skall man ha planer till? Og hvad är man utan dem? Ingen panik Gnildron!!!
http://www.youtube.com/watch?v=qyf4mp-5lyk
Dricker min fjärde påtår för dagen og låter Tom Waits föra min talan
Teaterföreställningarna är nu förbi. Det har hvarit jätteroligt, intesivt og urmysigt in absurdum! Vi spelade den absolut sista föreställningen av En Midsommarnattsdröm i lördags og igår så gjorde vi rent hus i loger og scenrum. Nu är det Måndag og först nu förstår jag att det är över. Nu kommer sorgen och själagråten över mig som ett monsuniskt skyfall från klaraste himmel. Kalla det seperationsångest om ni vill men jag saknar redan att få ta buss 18 og 19 ut till Backa. Nu kommer ju jag för visst att träffa alla goa o glada på teatern senare i vår... Men ändå! Henrik hade rätt; Detta var en föreställning som hvar fylld av kärlek som vi alla bidrog till att skapa. Jag har gått i ett lyckorus av eufori og det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Jag visste att teatern skulle upphöra tids nog men att kärleken försvinna med den....
Det är så tomt bara; Som att jag bär på en pacemaker istället för ett hjärta. Eller att mitt blod egentligen består av sirap og att hjärnan går på stand-by. Nu kommer jag få alldeles för mycket tid till att tänka igen - og det mina damer og herrar är en farlig stig att vandra. Jag har saker att göra, det är inte det, det är bara påminnelsen om avsaknaden av en familj (vilket tunnan på sätt o vis har hvarit) som nu slår mig som en iskall projektil genom kroppen. Nu står jag själv längst ute på den vinglande plankan med min oro og min försumbara kroppsmassa igen og undrar hvart an jag skall ta till flykten?
Jag måste idelst finna ett nytt substitut att dämpa mina begär med! Jag är så törstig og hungrig på så väldigt mycket - samtidigt som jag starkt ifrågasätter min kapacitet att lyckas utföra det jag som drömmer om. Om jag ändå visste hvad jag drömde om. Jag lever blott för stundens kickar og framtiden den skrämmer mig mest av allt. Hvad skall man ha planer till? Og hvad är man utan dem? Ingen panik Gnildron!!!
http://www.youtube.com/watch?v=qyf4mp-5lyk
Dricker min fjärde påtår för dagen og låter Tom Waits föra min talan
Kommentarer
Postat av: Erik
En sann konstnärssjäl som din egen skall icke finna ro, där gör den ingen nytta, den skall upp på barrikaderna, gå i bräschen för dig, för oss, för bilden, texten och framförandet! Upp till kamp emot vardagens grå dimma. Stick hål på den svarta slöja som dämpar solens redan svaga strålar. Väck med tungsinne och tvekan, sparka hål i väggen och kliv ut i våren.
..kliv i alla fall upp ur sängen och kom ut och drick kaffe med mig. Kl. är över 12:00!
Trackback
