Dikt Amen

Märkliga och tocken ord
Deras syskon rad och vers
Vilja gärna bliva smord
Komponerade till ters

De stretar fram var för sig
Tillsammans de bliva ett
Ändock det äro opp till mig
Fläta ordning en sonett

Tematiken den kan skifta
Ämnets natur ock därtill
Hur än jag så må önska

Rim skola dock du stifta
Rytm och takt likaså få till
Låtom sedan dikten grönska

Sonett i beaktning utav de avvisade

Vad är det som driver själen att vandra

Över mången törn och skugga stor?

Till det rike där egaliteten bor

Där anden blott är en av alla andra

 

Vad är det som får sinnet att slava

Under en hård och sluten hand

Som kväver flätade lidelseband

Och livnär sig på att de begrava

 

Kantänkas är det tjänarens enkla lott

Önska sin jord bruka hos mäktig furste

Av morot av piska bli belönad var dag

 

Kantänkas är det marans ritt som fått

Förnuft att blunda för det allra störste

Sörja åt egna strängar är lyckans lag

På vägen fram

Vägen är lång att vandra

Det är svårt att ta sig fram

Alldeles för mycket

Av människors vilsna fötter

Alldeles för mycket

Av rotlösa skarors rötter

Ser ni inte att jag går här

Parfym och cigaretter och os

Slår som en vägg mot ansiktet

Ser ni inte allt det besvär

Som er närvaro bidrar med

Ursäkta Gick det bra?

Torg gränd gata och butik

Ni tyckes mig finnas överallt

Och trots att jag tågar

Och trots att jag vågar

Är vägen är lång att vandra

 

 

 

Kropp och utbrott

Tillåt kroppen brytas ned
I beståndsdelar så små
att de för blotta ögat
Ej kan längre upptäcka
Släpp tag om det jordiska
Och bli ett med oss andra
Vi som en gång gjorde oss fria
Och utan koppel stormade iväg
Icke du ens anar den vidd
av den kraft som vi besitter
Men du kan känna den
I vart av dina andetag
Det är på riktigt
Vi väntar