... Det var sent redan ifrån första början - och det var mörkt. Mörkt, köldslaget och hårt. Så slog uret sitt första slag. Dånet skalv ut genom vidder som sträckte sig längväga från dess ursprung. När tystnaden änligen hade lagt sig uppenbarade sig ingenting alls... och strax därefter kom absolut ingenting som var värt att sporda om... Och sedan öppnades dörren.


De trenne humanoiderna som skred in i kapellet hade inget specifikt utseende. De hade heller inget som kan förknippas med syn, hörsel, smak eller känsel. Men de bar med sig sina andar och med en väldig närvaro. Utan dröjesmål formade de samman en ring framför urets tunga visare. Vidare fattade de varandras händer och började släpande att nynna på en visa som aldrig hade besjungits av människors art. Det kom att ta en bra stund innan ritualen var avklarad. Men så intog en strimma ljus plats i cirkelns centrum. Färgen skiftade fram och tillbaka mellan mjukaste gröna och det argaste röda och kämpade friskt för att sprida sina flammor ut i rummet. Men än var det för tidigt... En utav humanoiderna (vi kan kalla honom för överjaget) satte igång en kedja av tankar till liv:


- Tror ni att objektet har uppnått sin fullständiga form?
- Det verkar onekligen så, svarade den andre (Det undermedvetna)
Den tredje (som närmast kan beskrivas som vågen) tillade:
- Dess öde går ej att förutspå i detta skede. Dock, vad har vi att gagnas av att vänta?


I outtalad samstämdhet nickade de trenne och lät greppet om varandra falna. Skyndsamt tog de ett steg bakåt och betraktade hur ljuset började växa. Först sakteliga likt bröd som jäsa i en ugn - men strax därefter hördes en öronbedövande knall och kapellet krossades som glas i miljontals skärvor. Från galaxer bortom vårt mänskliga förstånd kunde man skönja ett bländande ljus blixtra till för att redan nästa sekund upphöra. Mången var det som kom att fråga sig vad detta fenomen hade för uppkomst och vad de egentligen hade fått bevittna. Med största sannolikhet skulle ingen utav dem heller finna svar på sina brydderier. Hur kunde någon ens ana att ett nytt liv just blivit skapat? Att dess ande tilldelats ett skal och att dess sinne givits en röst. Allt man kände till var att detta fenomen hade ett namn... Nämligen Gnildron... Och om honom och hans subjektiva tillvaro skola jag varsamt försöka behandla i denna blogg. Låtom oss börja!



/En skål tillägnad den berörde! Gutår ^^